Rasstandard för Nova Scotia Duck Tolling Retriever

 

Grupp 8

FCI-nummer 312

FCI-Standard 1987-06-24; engelska

SKKs Standardkommitté 1995-09-12

Ursprungsland/Hemland: Kanada

 

Användningsområde:

Apporterande fågelhund

 

FCI-Klassifikation:

Grupp 8, sektion 1

Med arbetsprov

Bakgrund/ändamål: Nova scotia duck tolling retriever (tollare) utvecklades på Nova Scotia-halvön i början av 1800-talet för att "tolla" (eller locka) och apportera sjöfågel. Den "tollande" hunden springer, hoppar och leker längs stranden fullt synlig för andflocken. Ibland försvinner hunden utom synhåll för att, med hjälp av den gömda jägaren som kastar små pinnar eller bollar till hunden, snabbt dyka upp igen. Hundens lekfulla beteende väcker ändernas nyfikenhet och de luras att komma inom skotthåll. Tollaren sänds därefter ut för att apportera de skjutna fåglarna.

Helhetsintryck: Tollaren skall vara en medelstor, kraftfull, muskulös, kompakt och välbalanserad hund med medelkraftig till kraftig benstomme. Den skall vara ii hög grad vig, rörlig, alert och beslutsam hund. Många tollare har ett något sorgset uttryck som dock ändras till intensiv koncentration och upphetsning så fort hunden börjar arbeta.

Uppförande/karaktär: Tollaren skall vara intelligent, lättdresserad och ha stor uthållighet. Den skall vara en stark och skicklig simmare, en naturlig och säker apportör såväl på land som i vatten, redo för att arbeta i samma ögonblick en uppmaning till apportering ges. Under arbete har tollaren ett snabbt, framrusande sätt med huvudet nästan i linje med ryggen och svansen med sitt mycket rikliga behäng, i ständig rörelse. Den starka apporteringslusten och lekfullheten är nödvändiga egenskaper för rasens specifika arbetssätt.

Huvud: Huvudet skall vara skarpskuret och lätt kilformat. Hos en hanhund av medelstorlek skall längden på huvudet, från nosspets till nackknäl, vara ca 23 cm. Huvudets storlek skall dock stå i proportion till kroppen.

Skallparti: Den breda skallen är endast lätt rundad och utan framträdande nackknöl och kinderna släta. Ett bra mått för en medelstor hanhund är ca 14 cm mellan öronen avsmalnande till ca 4 cm vid nosryggen.

Stop: Stopet skall vara måttligt markerat.

Nostryffel: Nostryffeln skall avsmalna mot spetsen. Näsborrarna skall vara väl öppna. Pigmentet skall vara köttfärgat och harmoniera med pälsfärgen eller vara svart.

Nosparti: Nospartiet skall avsmalna i en skarp linje från stop till nosspets. Underkäken skall vara kraftig men inte framträdande. Den skall bilda en nästan rät linje från mungipa till käkbenets hörn med större djup vid stopet än vid nostryffeln. Pälsen på nospartiet skall vara kort och fin.

Läppar: Läpparna skall vara tämligen åtsmitande och i profil forma en mjuk kurva utan hängande mungipor. Pigmentet skall vara köttfärgat och harmoniera med pälsfärgen eller vara svart.

Käkar/tänder: Komplett saxbett. Käkarna skall vara tillräckligt kraftiga för att kunna bära en stor fågel. "Mjuk" mun är väsentligt.

Kinder: Kinderna skall vara flata.

Ögon: Ögonen skall vara mandelformade, medelstora och sitta väl isär. De skall vara bärnstensfärgade eller bruna. Ögonlocksränderna skall ha samma färg som läpparna.

Öron: Öronen skall vara trekantiga och medelstora. De skall vara ansatta högt och långt bak på skallen. Vid basen skall de vara mycket lätt uppstående, med bra behäng på veckets baksida. Håret skall vara kort på de rundade öronspetsarna.

Hals: Halsen skall vara väl ansatt, medellång och mycket muskulös utan tendens till överflödigt halsskinn.

Kropp:

Rygglinje: Rygglinjen skall vara plan.

Rygg: Ryggen skall vara kort och plan.

Ländparti: Ländpartiet skall vara kraftigt och muskulöst.

Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara djup och nå till armbågarna. Revbenen skall vara väl välvda, varken tunnformade eller flata.

Underlinje: Buklinjen skall vara måttligt uppdragen.

Svans: Svansen skall följa på det naturligt mycket lätt sluttande korset. Den skall vara bred vid ansättningen. Behänget på svansen skall vara mycket rikligt och yvigt. Svansen får bäras under rygglinjen utom när hunden är alert, då den bärs högt över ryggen, dock utan att någonsin vidröra kroppen.

Extremiteter:

Framställ:

Skulderblad: Skulderpartiet skall vara muskulöst. Skulderbladen skall vara väl tillbakalagda och väl åtliggande och bilda en bra manke som sluttande övergår i den korta ryggen.

Överarm: Överarm och skulderblad skall vara ungefär lika långa.

Armbåge: Armbågarna skall ligga tätt an mot kroppen och varken vridas inåt eller utåt utan arbeta rent och jämnt.

Underarm: Frambenen skall ge intryck av parallella kolonner, raka och med kraftig benstomme.

Mellanhand: Mellanhanden skall vara stark och lätt vinklad.

Framtassar: De kraftigt simhudsförsedda tassarna skall vara medelstora, slutna och runda med väl välvda tår och tjocka trampdynor. Sporrar på frambenen får avlägsnas.

Bakställ: Bakstället skall ge ett muskulöst, brett och stabilt intryck. Fram- och bakbensvinklar skall vara i balans.

Lår: Låren skall vara mycket muskulösa. Lårben och underben skall vara ungefär lika långa.

Knäled: Knäleden skall vara väl vinklad.

Has: Hasen skall vara lågt ansatt och varken inåt- eller utåtvriden.

Tassar: Sporrar på bakbenen får inte finnas. För övrigt se framtassar.

Rörelser:

Tollaren förenar ett intryck av kraftfullhet med rörelser som är spänstiga, lätta och lediga. Frambensrörelserna skall vara vägvinnande och påskjutet från bakbenen kraftfullt. Rörelserna skall vara parallella och tassarna skall varken vrida sig inåt eller utåt. När farten ökar rör sig benen alltmer in mot kroppens mittlinje och tassarna sätts ner längs ett enda rakt spår.

Päls:

Pälsstruktur Tollaren är framavlad för att apporteria i iskalla vatten och måste ha en vattenavvisande dubbelpäls. Täckhåret skall vara medellångt och mjukt, underullen mjukare och tät. Pälsen får vara lätt vågig på ryggen men skall i övrigt vara rak. En del vinterpälsar kan bilda en lång, lös lock vid strupen. Behänget skall vara mjukt på strupen, bakom öronen och på lårens baksidor. Frambenen skall ha måttligt med behäng.

Färg:

Olika nyanser av rött eller orange med ljusare färgton på behäng och svansens undersida. Vanligtvis förekommer vita tecken på minst ett av följande ställen - : svansspets, tassar (inte över mellanhand/ -fot) bröst och bläs. En hund av i övrigt hög kvalitet skall inte dömas ner för att den saknar vita tecken.

Storlek/vikt:

Idealmankhöjd:

hanhund över 18 mån tik över 18 mån

48 - 51 cm 45 - 48 cm

En avvikelse på +/- 3 cm är tillåten.

Vikten skall stå i proportion till mankhöjd och benstomme.

Riktlinjer:

vuxen hanhund vuxen tik

20 - 23 kg 17 - 20 kg

 

Fel:

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till granden av avvikelse.

•Mer än 3 cm över eller under tillåten mankhöjd

•Överbett

•Alltför kort svans; svans som är så böjd eller ringlad att den vidrör ryggen

•Avsaknad av massa hos vuxen hund

•Konkavt eller konvext nosparti

•Brant stop

•Stora, runda ögon

•Annan färg på nostryffel, ögonlockskanter och ögon än den som standarden föreskriver

•Ljust köttfärgad ("grisskär") nostryffel

•Spretiga tassar, tunna trampdynor eller veka mellanhänder

•Öppen päls

Diskvalificerande fel:

•Karprygg, svankrygg eller slappt ländparti

•Svans buren under rygglinjen när hunden är i rörelse

•Vitt på skuldror, runt öronen, på ovansidan av halsen, över ryggen eller flankerna

•Silverfärgad päls, gråaktig päls eller svarta partier i pälsen

•Avsaknad av simhud mellan tårna

•Underbett eller sned käke

•Hos vuxna hundar, varje tendens till skygghet

•Flerfärgad nostryffel

•Markerat överbett

•Varje annan färg än nyanser av rött eller orange

Nota bene: Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

 

Copyright © Mountainduck's kennel